Väktarjävlar

Jag har jobbat sjukt mycket i julhandeln och kollektivtrafiken den senaste tiden, och har därmed inte haft tid att blogga. Men i stället för att bli less på allt jobbande har det blivit tvärtom - jag gillar det faktiskt mer och mer för varje dag som går. Träffar massor av trevliga människor, och har också ordentligt börjat lära mig vilka typer av jobb jag trivs på, vilket gör att jag kan plocka sådana pass som jag på förhand vet är roliga. Får verkligen passa mig så att jag inte blir fast i träsket resten av livet - de som varit i branschen halva livet tenderar att vara mycket märkliga typer. Gick bland annat nyligen ett nattpass med en medelålders man som betedde sig ungefär som Lorrys "Farbror Bosse", och har också sprungit på ett antal kollegor som inte klarar av att prata om någonting annat än väktarrelaterade saker. Skrämmande.

Man märker verkligen skillnad på folk och folk i branschen. Dels ser man tydligt att olika bolag har olika kriterier för att bli anställd - vissa bolag tillhandahåller endast grabbar med ariskt utseende som väger tresiffrigt, medan andra bolag har en riktigt hälsosam blandning anställda med många tjejer, invandrare, etc. Sen ser man också två tydliga kategorier anställda som löper tvärs över alla bolag - den ena som går fram med batongen, och den andra som hellre drar på sig silkesvantarna. Ett lysande exempel på detta var någonting som inträffade för ett par veckor sedan i vänthallen på en pendeltågsstation. En hemlös, berusad man ber mig om hjälp för att han har svårt att andas, vilket efter en stunds samtal resulterar i att jag får lära honom hur han ska använda sin astmamedicin. Mannen är jättetacksam, och jag ber honom att knacka på dörren till bevakningscentralen om han blir sämre. En stund senare kommer en av mina kollegor in i vänthallen, sparkar på mannen och vrålar att här får han minsann inte sitta.

Nio av tio kollegor jag träffar är verkligen superduktiga, trevliga och intelligenta, men tyvärr är det väl så att det är den där sista av de tio som allmänheten ofta hänger upp sig på, och kategoriserar oss alla utifrån. Det går inte ett arbetspass utan att man får höra tillmälen som "väktarjävel", och häromkvällen greps en kille som hotade att skära halsen av en av mina kollegor. Tyvärr har vi bara andra väktare att tacka för detta agg mot vår yrkeskår. Bevakningsbranschen skulle därför må bra av att skaffa bättre koll på varje enskild anställds prestation på fältet, och därefter städa upp lite i de egna leden. De som inte insett att väktaryrket i första hand är ett serviceyrke borde stationeras någonstans där de inte behöver träffa människor. Eller kanske snarare där människor inte behöver träffa dem.