Guldregn

Gårdagens bevakningsuppdrag på en IT-mässa löpte inte riktigt som jag hade planerat, och händelsen räknas faktiskt till en av mitt livs mer pinsamma. Ett av momenten inom uppdraget var att i skift bemanna en viss monter precis mitt i mässhallen. Inredd i svart sammet, med en design som i ett mycket exklusivt bankvalv, och med väktaren vaktandes guldfärgade användarmanualer under rubriken "Värdefull information" var denna finurligt planerade monter definitivt mässans snackis. Och än mer så blev den när mitt skift i montern gick mot sitt slut. Helt plötsligt ligger jag nämligen på sammetsmattan med ett regn av guldböcker omkring mig. Ett tiotal utställare står över mig med oroade miner, och allmän kalabalik råder i närliggande montrar. Kombinationen av hunger, extrem trötthet, stress och någon form av flunsa jag förmodligen drog på mig under det uppfriskande nattpasset vid Plattan hade helt enkelt fått mig att svimma. Grymma machopoäng, verkligen. Har sjukskrivit mig idag för att slippa göra en liknande pryl på PUB, och ska nog från och med nu lyssna lite mer på pappa när han påstår att jag jobbar ihjäl mig.

Iskall idealism

Jag hade nog fan stans kallaste jobb i natt när jag bevakade en hungerstrejkande djurrättsaktivist vid Plattan. Det blåste från alla håll samtidigt, och jag har faktiskt aldrig förr varit med om att det regnat på mina trumhinnor. Nattens mest upphetsande ögonblick var de gånger mina kollegor från diverse bevakningsbolag kom förbi för att skratta och peka på den åkt på dygnets drygaste bajsmacka. Men faktum är att jag hade valt passet alldeles själv. Jag tror nämligen på kämpande idealism - även om jag med facit i hand känner att det var klart mer idealistiskt att stå utanför i snålblåsten (räknade ut att kyleffekten bör ha varit ca -20°C) än att ligga och snarka invirad i en presenning.