Adrenalinkick

Sedan ett par veckor tillbaka har jag ett fast vikariat på ett objekt. Stället är hur stort som helst - 16 våningar och ca 500 larmsektioner - och stängningsronden tar nästan tre timmar i bra tempo. Vissa delar av objektet är också som hämtade direkt ur en skräckfilm. Fläktrum, hisschakt och gigantiska katakomber under garaget är faktiskt ingen höjdare att rondera, hur många gånger man än har gjort det. Adrenalinet rusar alltid genom kroppen, trots att man rent intellektuellt vet att bygget är tomt på folk och det enda jag behöver göra på min rond är att kontrollera skalskydd och larmpunkter innan jag går hem. Men bra träning är det i alla fall - både för kroppen och mot mörkrädslan.

Annars händer det massor av saker hela tiden, men ingenting som egentligen är värt att blogga om. Jag trivs iaf hur bra som helst, och hoppas få fast tjänst när bygget upphör om ett par veckor och den riktiga verksamheten börjar flytta in. Det är schysst att vara sin egen chef, dvs själv bestämma när man ska göra vad och hur, och slippa ha någon överordnad flåsandes i nacken för att kontrollera vad man har för arbetsmoral. Dessutom tokskönt att inte behöva frysa häcken av sig utomhus - är verkligen inte ett dugg avundsjuk på mina grabbar från väktarutbildningen som är kvar på nattskiftet tunnelbanan. =)

Östeuropeer

En väktares vardag baseras oerhört mycket på fördomar (tex är östeuropeer, romer, knarkare och tonårsgäng överrepresenterade gällande snatterier, vilket gör att man automatiskt betraktar dem som MT när de kommer in i en butik). Jag är därför också den första att erkänna de fördomar som vällde över mig när jag nyligen jobbade på en östeuropeisk ambassad. Personalen på den konsulära avdelningen behagade dyka upp bakom disken först ett par timmar in i den allmänna öppettiden, vilket innebar att jag fram till dess fick dela väntrummet med fem män som alla såg fullkomligt livsfarliga ut. Tack och lov (men kanske inte helt oväntat) blev ingen av dem det minsta upprörd. Jag antar att de helt enkelt är vana vid byråkrati och saker som inte fungerar. Köa för bröd eller stämplar, någon? =)

En annan incident med östeuropeiska kopplingar inträffade när jag jobbade i en stor galleria i city under mellandagsrean. Plötsligt springer en alldeles rödgråten tjej i femtonårsåldern fram till mig. Hon pratar inga andra språk än ryska, och upprepar hela tiden någonting i stil med "prostituti, prostituti". Innan jag hinner dra alltför förhastade slutsatser om bordellhärvor och människosmuggling, ringer jag ett samtal till min kära mor som av en händelse pratar ryska flytande. Det visar sig att tjejen helt enkelt kommit bort från sin skolklass, som det sedan tar mig nästan en timmes detektivarbete att hitta i en helt annan stadsdel. Mycket ska man vara med om, men det är lite det som är charmen med branschen. Man vet verkligen aldrig vad man har att vänta när man går till jobbet.